cucaracha
090625 Ute i sista sekund, klockan slår snart tolv då dygnet blir till ett annat. Jag har för första gången vågat till att ta på mig ett par lång byxor och en tröja med viss ärm, big mistake! Jag som inte kan lämna något ogjort fick i kväll för mig att göra rent under diskhon i köket, inte det mest hygieniska arbetet med utfört blev de allt! Det har tidigare kallats för kackerlacks skåpet då det endast var fullt med just kackelacks avföring och lite gamla städ prylar. Inte ens vår hyresvärd Mr Loghan har tagit tag i det. Så i kväll efter någon timmes pluggande blev det till att stoppa i hörlurarna till ipoden och vrida upp Janice Joplin på högsta volym och hugga in. En toapappers rulle och en full pappers korg senare är det klart och nu är det enda lite tråkiga med skåpet en vattenläcka.
Idag, eller egentligen redan igår fick vi veta att våra två lärare, Felix och Luis slutar i nästa vecka, de har bara varit extra anställda för att amerikanarna i år varit så många på skolan. Det ska bli spännande och se om de kvinnliga lärarna har lika mycket tålamod som grabbarna, annars kan det bli problem. Felix, den utav dem som hämtade mig och Helena på flygplatsen har frågat en del om arbetsmöjligheterna och lönerna i Sverige. Vi hänvisade till Ams och SCB, Helena tog sig senare tid på rasten att kolla upp lite på nätet och vi får se om Felix kan bli den nästa efterfrågade Spanska läraren på de svenska högskolorna och universiteten.
I förståelsen av det spanska språket och des kultur har vi kommit en bit på vägen, de använder ordet sympatisk hit och dit och vi "ljus" håriga anses mindre attraktiva (enligt spanjorerna) då vi färgat eller tonat håret mörkare. En spanjorska med klorin blekt hår är tydligen mycket högst upp i denna förvrängda näringskedja... konstigt, mycket konstigt.
Fiestan är äntligen över och staden är tillbaka till en någorlunda "vanlig" vardag igen. Bagdad stämpeln på staden kan nog tas bort då fyrverkerier, smällare och eventuella bombhot bleknat och avtagit till stor del. Vi blir heller inte väckta straxt innan 08.00 på morgonen längre, paraderna har avtagit helt och det är vi mycket tacksamma för, tänk er att ett 20- tal människor kommer för bi var 5:e minut och sjunger diverse olika hejarramsor fast i en mer musikalisk version... alla de olika stadsdelarna i hela JÄVLA stan har gått fram och tillbaka i staden med varsitt live band bestående utav trummor, flöjtar och andra bål instrument, detta mellan 08.00 till 17.00. Hur glad skulle du vara vid ett sådant helvetes dygn, vi levde med det en HEL VECKA! Men, men, nu är det över.
Hyresvärden Mr Loghan kom för bi för att par dagar sen, vi hade eftersänt en fläkt till vårt rum, AC och trådlöst internet som vi blev lovade existerar s klart inte, typiskt. Loghan kom iallafall med en fläkt vilket vi blev överlyckliga över, nackdelen var bara att den inte var speciellt ren (typiskt engelsmän) på natten fick Helena svårt och andas och vi fick återgå till att sova i en bastu, klibbigt värre! På morgonen dagen efter skruvade jag isär fan skapet och sköljde av skiten i duschen, Mas o Menos tänkte jag och skrubbade som en dåre, nu mera sover vi lugnt och ned kylda. Livet är väl ändå ganska underbart, tycker ni inte?
Kram kram, Gabbs
